Studiecirkel

Latent Talent...

Är en av de få saker jag minns från vår studiecirkel, men jag håller fast vid att jag tror på hela idén med kombinerad studiecirkel och förfest. Trots att de flesta inte läst alls eller väldigt lite blev det en ganska givande diskussion om de få sidor vi läst. Det har i alla fall sällan varit så roligt att diskutera en artikel till skolan. Dessutom fick vi ju lite inspiration till projektet…:)
Läste i alla fall igenom häftet idag (läs igår), vilket gick sådär eftersom jag lyckades peta mig i ögat imorse med en nål… men jag tror jag lyckades se det mesta av texten. Om inte, så ber jag om ursäkt för en konstig reflektion.

Vår diskussion den onsdagkvällen kom mest att handla om ”The Long Tail” (eftersom ingen läst någon annan artikel vid den tidpunkten), om populärkulturen och all musik som sprids via Internet. Jag tycker om musik. Och om jag hade en massa pengar skulle jag mer än gärna köpa varenda skiva jag ville ha. Fast nu har inte jag så mycket pengar, så det blir inte mycket musikhandlande för min del. När jag någon gång ibland bara måste ha en skiva blir det att jag köper den på Internet. För jag har aldrig förstått mig på det där med att ladda ner musik. Jag vet helt enkelt inte hur man gör. Eftersom jag inte gör det så är inte heller min musiksmak speciellt bred. Jag kan i alla fall tänka mig att andra anser det. Själv vet jag oftast inte ens vad det är jag lyssnar på, vilken genre den eller den artisten tillhör, och jag bryr mig inte heller. Jag lyssnar på det som jag tycker bra.

Man kan ju inte annat än förstå att t.ex. skivaffärer och biografer måste välja att avgränsa sig från allt som de inte vet säkert slår igenom och verkligen säljer, eftersom de ju måste lyckas sälja ett visst antal skivor eller biobesök bara för att gå runt. Inte heller är det konstigt att priserna då blir höga när de måste begränsa utbudet och inte når ut annat än till en specifik målgrupp, om än en ganska omfattande sådan. Men för såna som jag är det synd. Jag önskar att jag hade möjlighet att komma åt all den icke-kommersiella musiken. Jag lyssnar inte bara på musik som spelas på radio och TV, men det är mestadels där jag hittar ”min” musik, eftersom jag ju inte vet något annat sätt att hitta ny musik. Även om jag handlar via Internet så köper jag ju sådant jag redan sett och hört någon annanstans. Men i vilket fall, även om jag som sagt kanske inte lyssnar speciellt mycket på annat än kommersiell musik, så gläder det mig att läsa att den alternativa musiken omsätter lika mycket som den kommersiella, och att den bara fortsätter spridas. Det måste ju betyda att den snart även kommer till mig. I mina öron låter Chris Andersons regler alldeles utomordentligt bra; gör allting tillgängligt, sänk priserna, och framförallt, ”Help me find it".


Och så en liten parentes. Min vän Emma översatte en av artiklarnas rubrik åt mig. ”Göra hål i slöjan på ensam tjej 15” heter den tydligen på svenska. Det var en intressant text. Grymt att killarna lyckades så väl med sin videodagbok om den påhittade karaktären Bree, att fansen (t.o.m. efter att skaparna erkänt bluffen) vägrade tro att videoklippen var annat än äkta. Grymt också att de gjorde detta enbart med hjälp av en webcamera, några lampor och vanligt dagsljus, och att de nu representeras av en agentur i Hollywood…

Dagens: Jag vet egentligen inte alls vad jag pratar om (men jag är medveten om det, så det behöver ni inte kommentera)
Gårdagens: Att peta in en nål i ögat.
Dom är sådär.