Livet på en pinne

Just nu är allting så himla bra. Jag har haft en underbar helg, och känner mig upprymd, förväntansfull, glad, kär, lycklig och jävligt bra - och känner att på nåt sätt kommer allting alltid att ordna sig, och till och med att gå bra. Jag kommer alltid att klara mig. Det är här en helt galet späckad höst som pågår, men med lite flyt och mycket planering kommer allt att lösa sig till det absolut bästa - och jag ser fram emot att se till att det blir just så!


Vårt stafettlag är det bästa av alla, även om vi inte alltid lyckas med växlingarna. Men det spelar ingen roll. För även om vi inte tar några OS-guld, så vinner vi ändå. För det är ju inte målet som är det viktigaste, eller hur? Det är resan dit, och att ens få vara med i OS. (Och förr eller senare kommer det där guldet att bli vårt...) :)


Dagens: Alla former av kärlek. Den är sådär. Sådär bra.