Årsredovisning 2006

Nyårsafton idag. (Snart firar Kvinnan I Mitt Liv, Katta, ett år med Mannen I Sitt Liv, Lars, och jag kan inte annat än känna mig lite delaktig till och i deras förhållande som på något sätt tog sin början i förra årets nyårsafton... ;)

Rotade återigen lite bland gamla inlägg och hittade detta årets första inlägg:

"Det nya året då. Jag har kanske inga nyårslöften, men jag har mål. Ett är att åka till USA o hälsa på Patrik. Vilket jag verkligen tror på att jag kommer göra. Jag ska ta tag i mitt liv, vilket jag tror betyder att jag ska börja plugga. Jag måste sluta leta efter Mannen i mitt liv. Han finns ju iaf inte här. Jag ska festa mer, dricka mer, gå på fler efterfester och vara ännu mer osund än vad jag redan är. För det är jävligt roligt :D Och, som man säger varje år, så ska det här bli det bästa någonsin!!! "

Och hur blev det?

”jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria”

Jag minns såväl hur året började. Nyårsdagen med Lasse-låten och ett kantstött hjärta. Den var sådär.

”… och där satt jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat”

Men året som började sådär, vände någonstans under försommaren och kunde nu inte sluta på ett bättre sätt.
Jag repade mig snabbt där i början, och nitlotten från våren är nu ett stående skämt som jag o Brownie ärligt skrattar åt. Jag är oerhört glad att vi någon gång under den tiden tillsammans lyckades skicka iväg våra högskoleansökningar, och att vi valde som vi gjorde – valde rätt. Sommaren innehöll sedan, bortsett från allt jobbande, mest fest, häng på uteserveringar och långa dagar med sol, bad och de underbaraste, Katta & Lars, Sofie och Checke, vid kanalen o Sanda. Kan inte räkna alla gånger jag o den absolut bästa Brownien lunchat på Bredbar, suttit på Cornettos uteservering och planerat flytten och Vårt Nya Liv. Av mer tur än skicklighet lyckades vi ju dessutom hitta lägenheter i samma hus, så inte ens boendet hade kunnat lösa sig på ett bättre sätt.
Vårt Nya Liv i Den Nya Staden då. Vi hade sjukt höga förväntningar, och ändå överträffades alla dessa. Det enda lilla molnet på den annars klarblå himlen är ju såklart människorna som inte följde med oss. Men dom vet jag alltid kommer finnas, och när vi ses är det som om vi aldrig varit ifrån varandra.
Under året har jag förlorat några gamla vänner, men vunnit en massa nya.

”och vi som sa sida vid sida ska vi gå
om du ville mig nånting så satt jag tyst och hörde på
men det var du som sa till mig att jag ändå aldrig skulle förstå
säg aldrig så igen
det gör ont i mig än
jag ville verkligen vara din vän
det var du som lät mig gå”

Konstigt att man så sent som för några månader sedan träffade människor som man nu nästan inte skulle klara sig utan. En ny familj föddes under hösten, en underbar sådan. NI är underbara. O tänk att så många, o framförallt så bra människor (av en slump?) samlats på samma ställe, samma tid. Haft en fantastiskt rolig höst med alla er!
Kort sagt kan man säga att det med flytten till Jönköping bara följde bra saker. Ny stad var lika med nytt liv, nya vanor och nya vänner. För att inte tala om kärlek, mer än vänskaplig sådan. Det är det enda dåliga med slutet på det här året… Att vara utan dig. Men nu är det inte många dagar kvar…

”vad var det egentligen som hände den kvällen,
vad gjorde mig så förfärligt glad?
Där vi gick med förhoppningar som drömmar om
stearinljus och varm choklad”

Så, i efterhand kan jag säga att jag lyckades med alla mål och löften jag hade inför det här året (kanske inte efterfesterna, men annars)… Framförallt att året faktiskt blev det absolut bästa. Hittills.

Så, låt det inte bara bli ett gott nytt år, utan det bästa!

(Gör vad du vill, bara du ser ut som att du vet vad du håller på med!)

Btw – jag ska aldrig mer vara brus i min egen kommunikationsprocess.

Årets: Att det mesta var allt annat än Sådär.