... och sen fick man äntligen åka Hem igen.

Då väntade dock vad som kan ha varit världshistoriens längsta tågresa, tack o lov med trevligt sällskap i form av Emma o Sofie. Vi lyckades iaf ta oss till Jönköping efter att ha lekt tjugo frågor i hundra år ("Vem är Sveriges utrikesminister? Det var EN fråga!"), och efter att ha klivit av tåget i Skövde hamnade vi till slut på rätt perrong i rätt stad. Som tur var, för där stod någon med blommor o väntade :)

Och jag fick inte bara blommor, utan även en alldeles egen Mia-dag som nästan blev en hel helg. En grym sådan. Du kan, du!

Så. Hemma igen.

Sedan började skolan igen, och med det en massa tentaplugg. Som hade gått aningen bättre om jag inte blivit däckad av ett virus som kom från ingenstans och gav mig 40-graders feber. Jag hade kunnat värma upp hela Jönköping i några dagar. Kanske till o med hela Småland. Fick höra på Hälsan att det skulle ta två veckor att bli frisk, men dagen efter den diagnosen satt jag på skolan o gjorde grupparbete. När man är i skolan på tidpunkter då ingen annan är där, är man som mest kreativ, och resultatet blev därefter. Morgan ville ha det roligt, och han fick iaf lite av vår humor o poesi. Veckan därpå var det dags för hemtenta. Först var jag lätt panikslagen p.g.a. denna, men när jag smält frågorna lite kändes det, kanske inte bra, men åtminstone helt ok. Även detta hade dock kunnat gå bättre om jag på torsdagkvällen inte hade fått ett samtal från en jourhavande läkare som "bara skulle meddela att man skickat Jonatan till akuten". Den var sådär att höra. Sådär blev därför också svaret på min fråga fem. Vem bryr sig om tentor när folk ligger på akuten med hål i lungan o får syrgas? Check för att jag INTE gör det.

Droppställning - check. Landstingetskjorta i strl XXL - check. Ok, ok, du vann!

Men, nu verkar det som att saker ordnar upp sig igen, om han bara kan lära sig att träna ordentligt...

Så, lägg till detta en Burrgit som nykter lyckades halka på Rosenlundsbadet och vrida armen ur led (tur att hon missade SWE...), och nu får dras med mitellan Göran i ett antal veckor, och vi har all anledning att börja om året! Erase and rewind - och så gör vi 2007 till ett fantastiskt år. Men, vissa saker o vissa minnen från början av detta år tänker jag spara för alltid...

Dagens (något försenade): 40.3 och hål i lungan. Dom är sådär.