Serioulsy? 2.0

Angående inlägget "Seriously?" fick jag följande kommentar:

att idiotförklara en vän på en blogg, den är sådär.. och att sedan göra det utan att uppenbarligen veta exakt vad som hänt, den är riktigt jävla sådär...

Låt mig förklara. För det första så var det inte personen, utan agerandet som idiotförklarades. Dessutom var idiotförklaringen ett faktum redan när artikeln publicerades.

Och angående att "idiotförklara en vän"... Som sagt - VÄN! Det här är mina klasskompisar och vänner som, inte "har hamnat" utan helt på egen hand försatt sig i den här situationen. Och tro mig, det är jättetråkigt att de inte kan gå kvar i klassen, men jag tycker att man måste dra en gräns någonstans - även för mina vänner. För jag tror inte att vänskap (om den är riktig) hänger på att man går i samma klass. Och om den gör det, då är den ändå inte värd att offra kvaliteten på min utbildning för. Så alltså: jag föredrar att gå en utbildning som håller hög kvalitet framför att få dela klass med alla mina vänner.

Dagens: B-uppsats (det vill säga min egen). Den är sådär.

Hur man sätter guldkant på vardagen

1. Man går ut en tidig (och regnig, såklart, det är ju Jönköping vi talar om) morgon och placerar ut guldmålade prylar i marknadsföringssyfte.

Foto: Jonatan Wetterlind

2. Eller så går man på galan. Jönköpingsgalan.

Mitt spray-finger börjar så sakta få tillbaka känseln, medan jag laddar upp för nästa veckas plugg och jobb med att såga min egen B-uppsats och titta på Grey's Anatomy i sängen. Den första av många mysiga helger med min egen fotograf Jonatan är till ända, och jag väntar redan på nästa...

Dagens: Avsked. Om så bara för en vecka. Det är sådär.

Ett superhjälteöga är bättre än inget

Igår var det någon form av utställningsdag (?) på skolan. Det känns sådär att Akademikernas A-kassa var på plats, nästan som för att skratta oss rakt i ansiktet, bjuda på godis och säga "HA! Hur tänkte du nu? Ta en penna också, för du kommer inte ha råd att köpa någonting alls när blir arbetslös efter dina tre år på högskolan" Ska jag ta det som en pik, eller är jag bara lättstött?

Idag kom jag till insikt om en sak. Nämligen att jag om blott fyra månader befinner mig på USA:s östkust, och närmare bestämt i Wilmington. Konstig känsla. Men det ser ut att vara fint väder i One Tree Hill, och Jontes amerikanska vän Barry sa att vi KANSKE kommer att få se snö en gång. Om vi har tur. Den är inte sådär!

Nu är det dags att sova. Imorgon vankas det en dag med guldkant på tillvaron, både bokstavligt (sprayfärg) och bildligt (Jonatan) talat.



Dagens: Att ha ett närsynt och ett översynt öga. Och att en synundersökning kostar 320 jävla kronor. Den är sådär. (Är det någon som har en monokel till låns?)

Tack och godnatt...

säger jag efter en 15 timmar lång arbetsdag. Men vilken rolig sådan! Att bli bjuden på vin av grannarna och att få skratta åt Sofias favoritrörelse - det är allt annat än sådär! Vad gör väl det att jag inte hunnit plugga?

Dagens: Att jag inte heller hunnit träna. Den är sådär.