Sams med tiden

Sams, ja, men det innebär inte nödvändigtvis att vi är vänner. Inte än. Inte förrns i början av juni, eller möjligt- och förhoppningsvis i slutet maj...
Men nog börjar den ta sig. Tack gode gud för det...

Första praktikveckan avklarad, elva återstående! Mycket intressant, lärorikt och framför allt roligt coming up! Synd bara att man inte kan dela vardagen (de röda fåtöljerna) o den faktiska verkligheten med den stora, blåklädda familjen...

Fantastisk vårdag idag. Passade på att njuta av solen på diverse ställen i Jönköping, vandrandes omkring. Hamnade så småningom vid Vätterstranden där jag tyckte att vår = sommar = bada, och att det var på sin plats att känna på vattnet. Det tyckte havet (ok, vattnet då) också, som samlade sig till jättevåg och glatt kastade sig över mig med ett vrål - och jag fick klafsa vidare i vårvädret med skorna fulla av Vätterns vatten. Som faktiskt inte var så kallt. Klart badvänligt(Jag har faktiskt badat i värre). En annan dag...

Älskar, saknar, längtar.



Dagens: Att gråta till 8 simple rules & Biggest Looser. Den är sådär.

Hopp. Eller kanske tro. Eller rentav kärlek...

Inte varmt, men nästan vår

Ingen lösning, men ett spår

Inga planer, men ett steg

Inte där än, men på väg

Dagens: Disk gånger fem . Den är sådär.

Det är inte bara Jerry...

(jag räknar också..)

Det finns tillfällen då man inte kan sätta ord på sina känslor. Det här är ett sådant. Men vårtermin, det måste väl betyda att det är vår?

På måndag är det äntligen dags att börja praktiken. Så, bästa klassen, lycka till där ute i verkligheten! Och ni andra - se upp, för nu finns vi MKV:are överallt...

Eftersom jag inte vet vad det är jag känner just nu, tar jag i tillfället i akt och dokumenterar några stunder/dagar/tillfällen från 2007, då jag vet precis vad det var jag kände...

MIA-dagen, och att komma tillbaka till Jönköping. Komma hem.
Den där torsdagen när ett telefonsamtal och en ambulans höll på att skrämma livet ur mig
Alla ♥-ansdag med spontanbesök
JONATAN-dagen då jag verkligen fick ta hand om mitt hjärta
Den där helgen i april då det plötsligt blev sommar. Ja, åtminstone för en helg.
När det var dags att lämna Jönköping och Jonatan för alldeles för många veckor
När han följde efter
Semestern med bästis
Ännu en inspark (och ännu ett SWE)
24:e september.... ♥
När bästis kom in på polishögskolan
Fotbolls- och Svenska Hjältar-galorna, och att få träffa Hanna igen, efter alldeles för lång tid
När jag fick nya vänner
Alla resor fram och tillbaka, kors och tvärs
Min födelsedag (den som faktiskt var förra året) ((och den för två år sen.. ;))
Middagen på Twin med de bästa vännerna (med sällskap bättre än service)
Julfirande med familjen, och julfirande med Jonatan
När jag hyrde ut min lägenhet
När höstterminen var över långt innan den slutat
Varenda sekund spenderad med mina älskade

Som sagt, några av dem. En annan sak som jag verkligen vet är att jag här, där jag är nu, har hittat underbara människor som jag aldrig någonsin vill ska försvinna ur mitt liv. Gör inte det.


Det finns också känslor och ord man inte kan placera vid några tillfällen... Känslor som man bara vill låta vara. Det här är en sådan. Men, visst MÅSTE det vara vår nu?

Älska många, lita på få, ro alltid din egen båt...

Dagens: Utkast. Det var sådär.

Pust!?

Ensam är stark

Yeah right. Ensam är inte stark. Ensam är bara ensam. Med andra ord; Jag saknar dig redan. Men det kommer att gå hur bra som helst, och innan vi vet ordet av så kommer du vara hemma igen. Snart är det en natt mindre kvar, och tro mig, jag har redan börjat räkna...

Gott nytt år, förresten. Av alla 54 miljoner sms som skickades i Sverige under nyårsnatten var inte ett enda till mig. Gott nytt år. Tur att jag inte skickade några heller.

"Min sans har jag förnekat och min hemstad har jag glömt"

Efter att ha sprungit iväg verkar tiden för tillfället stå stilla. Men eftersom jag vet att en minut alltid är lika lång (det lärde jag mig på gymnasiet), alltså en minut, så kan det omöjligt vara så, och därför får jag förlita mig på att det helt enkelt är så tiden går. Fort alltså. Och om jag tänker efter så är det nu, om någon gång, den har all anledning att göra det. Mina nyårslöften (som för övrigt är något av en efterhandskonstruktion) håller jag för mig själv, men nog kommer de att hålla mig sysselsatt. Jag har dessutom en praktikplats här i Jönköping, en fantastiskt rolig sådan dessutom, som kommer ge mig en massa arbete större delen av våren. Tack och lov för det. Jag börjar mer och mer se Jönköping som Hemma. Familjen och de få vännerna längre upp i landet har jag kvar oavsett vad jag kallar platsen, och tur är väl det. För det är nog här jag faktiskt hör hemma. Förresten, sa jag att jag saknar dig?

Nytt år ja. Gamla minnen får ge plats åt nya, likaså vänner och relationer. Och som vi, eller åtminstone jag, säger varje år, så ska år 2008 bli bättre än något annat!

"...men nya dagar väntar

med nya tidsfördriv

och allting liksom kräver mera nu

så ta dina minnen och

försvinn ur mitt liv

älskade älskade du

älskade älskade du"

Dagens: Insikt. Den var sådär.